Dem finns hos oss

Bild: lånad av studslubben.blogspot.com

26 Februari 1999. 10 år sedan. 9 fina människor med hela livet framför sig tog sina sista andetag, lättade från marken och flög upp mot skyn med sina vackra änglavingar. Våra älskade killar. Våra underbara vänner.

Det är konstigt att tiden kan gå så fort även om allt står så stilla. Stilla för att vi vet precis hur det var den där sportlovsfredagen. Stilla för att vi vet precis vad vi gjorde den dagen. Stilla för vi vet precis hur det kändes i hjärtat när ni rycktes ifrån oss. Minnet sviker inte en sådan dag, även om vi många gånger skulle vilja och behöva glömma. Men vi glömmer aldrig. Ni finns och kommer alltid finnas i våra tankar, hjärtan och själar och nån gång syns vi igen och då ska vi göra allt som vi gjorde när vi var små.

Kurragömma med dunken, brännboll vid kullen, gårdsfester med gottepåsar innehållandes nåt så tråkigt som tandborstar och tandkräm som man åt upp i godan tro att det var "godis". Feber blev summan av kardemumman.

Förstår ni hur mycket vi saknar er våra älskade killar?

Huvudvärkens dag

Det är kosntigt att när dagarna börjar som värst, ja då verkar det inte finnas någon återvändo. Krångel, krångel, krångel. Men glad, glad, glad i alla fall.
Michaela Söderbom hade tydligen inte med sig huvudet igårkväll heller eftersom en glömd kateterklämma orsakat översvämning av kisselikiss.. Ja vad säger man, jag gör ju inte om det misstaget igen precis :)

Jobbar dubbelpass idag, men min huvudvärk är inte av dem allra skönaste, ska höra om jag ev kan gå hem lite tidigare, dessutom finns det nåt som lockar hemma mer än vad det gör att vara kvar på jobbet.. Trots allt är det ju bara en introduktion/inskolning :)

Det är soligt och fint väder och det blir man glad av, lite mer b-vitamin tack! Fåglarna kvittrar och det är tillochmed varmt o skönt ute, tack för det! Våren kan ta o komma nu för den här blaskiga och tråkiga vintern är jag trött på! Nej fi fan, om man skulle jäsa ett par min innan man skuttar ner till jobbet! Ciao!

Överväldigade känslor

Det kom en liten våg av ledsamhet för en liten stund sen, vilken tur att man hade systeryster på tråden då så man fick prata av sig lite. Det är iaf inte alls som förut, att ångesten tog över, så är det absolut inte, snarare är det tvärtom att det är skönt att få vara lite ledsen ibland, att känna att kinderna torkar tårarna och att allting faktiskt blir bra igen. Jag är en sådan känslomänniska uti fingerspetsarna att det är helt sjukt. Jag känner så mycket inför så mycket och jag går bara på känslor. Jag kan bli helt till mig om jag känner en doft som påminner om nåt jobbigt/roligt, för att inte tala om musik. Allt är så känsloladdat för mig, vad det än är.. Jag är lite rädd för det om jag ska vara helt ärlig.

Jag grät en skvätt förut, det var välbehövligt och skönt. Tänk om jag kunde säga så för några månader sen. Även om oron o hjälplösheten kommer smygande ibland iaf.

Hemska drömmar

Helt otroligt att jag lyckats sova i mig nästan 10 timmar, det var länge sen det hände. Inte för att det var någon skön sömn egentligen för jag har legat och drömt mardrömmar hela natta. Först var det nån konstig dröm om Daniel, att jag blev arg på honom och vi gjorde slut (never gonna happen btw), den andra kom jag ihåg för en minut sen, men nu var den visst borta i hårdisken :) Vaknade iaf med hjärtat i halsgropen och en konstig känsla i kroppen.. Som alltid så brukar ju den känslan ha rätt hos mig, men vad den gäller, det vet jag inte. Än.

Börjar jobba vid 15.45-22.00, funderar på om jag ska åka och införskaffa lite målargrejs så att jag kan börja måla hallen, då blir mannen i huset glad skulle jag tippa på. När vi skulle måla/tapetsera sovrummet var det han som gjorde grovjobbet. När han bad mig att måla längst upp i taket, eftersom jag har liiiite bättre finmotorik som det hette, så nådde inte jag upp FAST jag stod på en stol. Då är man kort i rocken skulle jag tro!

C ya!

I städ-tagen

Jag är en liten städtant här hemma men det känns inte som om jag kommer någovart med min dammvippa för vart jag än vänder mig så bara blir det mer och mer att städa, ovanligt Michaela :)

Dannyboy fick åka iväg till Kinna i veckan med, ibland är det ruskigt hur mycket man känner på sig, men på nåt sätt är det ändå bra, då hinner man förbereda sig så man inte står där som en förvånad höna. Jag börjar iaf vänja mig vid att vara själv, öven om jag inte direkt är världens största fan av ensamhet, men jag jobbar på det. Eventuellt kommer Tina och Mattias hit nån kväll för att göra mig sällskap, det är alltid kul att träffa Daniels familj och släkt och vänner. Det känns som om man har smält in direkt i den familjen, dem är helt underbara <3

Känns som om man kanske har gått ut lite för hårt nu efter min sjukskrivning, kroppen är inte helt som den ska, tror det kallas lågt immunförsvar, herpesblåsor som bryter ut, en illa hals som aldrig blir bra o en kropp som känns fruktansvärt tung, meeeen jag får skylla mig själv som aldrig tar det lugnt.

Sitter och tittar på "Den rätta för Rosing", den människan är inte den som står högst upp på min lista över smarta personer. Jag tror absolut inte hon är en dålig människa, men det känns som om hon är så fruktansvärt mediakåt och är så rädd för att bli bortglömd, men jag tror att det är precis vad dem svenska medierna skulle behöva; en bortglömd Linda Rosing i en svensk förort som lever precis som alla andra falukorvs-ätande svenskar. En gång i tiden tyckte jag till och med att hon var vacker men jag tycker jag ser mer och mer tendenser ifrån Lullu Ferrari, ni vet hon med studsbolls-tuttarna? Meeen jag ska inte sitta och klaga på andra, men man kanske kunde lägga den där tv-timmen som Rosing stjäl på någonting som faktiskt är intressant?

Nånting att äta, nånting att sova på och kanske en hel natts sömn (i vårt nyreoverade sovrum) på 8 timmar. Jag tror det :)

Ensam & Övergiven

Eller kanske inte.. Fast det känns lite så. Daniel åkte till Kinna för två timmar sen och ska stanna där tills på torsdag. Ush, det var länge sen jag var utan honom så länge. Så, ja, vad gör jag nu? Jo, ligger i sängen och äter knäcke och dricker juice och lyssnar på p3. Mycket givande. Not.
Igår var en mysig söndag. Vi sov tills vi vaknade i vårt nyrenoverade sovrum. Sen stack vi till IKEA och köpte en ny STOR garderob, helt i spegeldörrar och med spotlights. Väl där mötte vi upp Daniels pappa Janne och lillebror Mattias, det var tur det för alla paket med garderobsdelar vägde nästan 300kg- så gissa vilka som fick bära?? ;)
Sen åkte vi till Elin & Kewin, Daniels syster och systerson. Där fick vi brownies och kaffe och en rejäl lekstund med sötnosen. Efter det åkte vi ut till Pålsboda och fick mat hos Daniels föräldrar. Åh vad jag älskar den familjen! Helt galna är dem (precis som min), men helt och hållet underbara! Inte en lugn stund i det huset kan jag säga :)

Börjar bli lite grusigt i ögonen nu eftersom jag varit vaken sen 04.00, så jag ska försöka lägga mig ner och sussa en stund, det är svårt med tanke på att min varma goa stora nallebjörn inte ligger bredvid mig. Ush, jag kommer längta ihjäl mig i veckan.

Update

Jag har blivit en riktigt dålig bloggare. Anledning? Tidsbrist och "Loooove-priority". Jag är lycklig i mina kläder, ja det är jag :)

Sambo, helt galet kär och dessutom Örebroare. Det går bra nu! I Helgen flyttade jag och Daniel ur det sista ur min lägenhet, det var fruktansvärt skönt för nu är vi äntligen riktiga sambos och vi slipper träffas enbart på helger. Kan inte tänka mig någon annan att leva med, ja till och med bilda familj med. Vi vill bli gamla tillsammans och ja det kanske låter töntigt men det är så både jag och Dannyboy känner. Han har dessutom blivit accepterad av alla mina, inte för att jag trodde nåt annat precis :)

Nu håller vi på för fullt med lägenheten, det är saker och möbler ÖVERALLT. Men snyggt kommer det bli. I sovrummet blir det en jättefin fondvägg som skiftar i färg med ljusbruna väggar. I Vardagsrummet blir det cerise och en svart fondvägg. Eftersom Michaela Söderbom har sjukt mycket kläder antog sig Daniel att införskaffa en garderob. Bra val ;)


Det finns en människa som jag önskar att jag aldrig nånsin träffat. Det finns så mycket hat gentemot honom av mig att jag skulle studsa av glädje om det hände honom något. Jag vet, riktigt lågt av mig att känna så, men jag kan inte rå för det. Jag ryser av obehag verkligen. Mamma säger att det inte finns dåliga människor men han är så långt ner på listan att man ibland undrar om männsikor föds onda. Jag blir äcklad men också förundrad av att jag drogs till den här personen.

Daniel däremot är allt som han inte är; Vacker på utsidan och insidan, snäll och respektfull, ödmjuk och dessutom höjer Daniel mig till skyarna. Mitt hjärta är det bästa som hänt mig <3