Sådärja, nu har jag också en blogg!

Tänkte väl att jag också skulle behöva hänga med i svängarna, så hej och hå, nu har jag också en blogg! Anledningen till detta kliv är väl inte bara att "hänga efter" alla andra, nej orsaken är ganska solklar för min egen del. Jag är trött på att ha obearbetade känslor inom mig som hela tiden försöker ta sig upp till ytan för att penetrera mitt lilla sinne. Då är det bäst att skriva av sig allt, inte för att det kanske bekräftar känslor och tankar, utan bara som ett "lättat hjärta" som behöver luftas emellanåt.

Jag har äntligen insett att jag behöver någon att prata med, så igår ringde jag till en terapeut. Bara att slå telefonnumret var oerhört svårt. Fan, jag behöver ju ingen hjälp tänkte jag medans signalerna gick fram. Men ack så fel jag har hela tiden. Terapeuten frågade varför jag kontaktat henne (jag antar att hon vill ha lite info), jag sa som det var. Jag är trött på mig själv och mina känslor och att alltid känna att jag aldrig räcker till. Har inte riktigt tagit tag i saker och ting och det har väl byggts ett berg av obearbetat "crap".

Vad deppo detta låter, men jag är stolt och glad att jag faktiskt tog mig i kragen och ringde. Något mammi sagt till mig att göra i ett halvårs tid nu. Förstår väl jag med iof, stackars lilla mammi i Gagnefs träsk, sitter och är orolig över den förlorade dottern som sitter i storstaden och gråter var och varannan dag. Som om hon inte haft nog liksom. Nu ska hon behöva oroa sig att jag inte tar mig upp på morgonen. Nej dags att rycka upp sig och ta sig i kragen.

3 bra saker idag: sex and the city (cry-baby!), helt själv i min underbara lägenhet, insikt insikt insikt!

Natti!