Det finns en mening med det som sker

Det är Titanic på tv. Underbar film som jag sett arton miljoner gånger, men den är så fin och man kan titta på den hur många gånger som helst. Bättre kärleksfilm finns knappt.

När allt verkligen rasar runtomkring en så inser man verkligen vilka som finns där och vilka som bryr sig om en. Det har jag insett-på gott och ont. Det visar sig att dem man trodde skulle finnas där som stöttepelare chickade ur. Det är konstigt vad folk är rädda för problem. Nu vet jag iaf vilka jag har att räkna med, tack världens bästa Anna, du har gjort mina senaste dagar lite mer drägliga, vet inte hur jag ska kunna tacka dig (er). Tack vare dig känns det som om orken är påväg tillbaka.

Blod är verkligen inte tjockare än vatten. Det är vad jag insett nu.

"I see your true colors and that's why I love you"- Ane Brun

Allting löser sig

Kaka på kaka, en olycka kommer aldrig ensam. Men just nu känns det som om ingenting skulle kunna bli värre än vad det redan är. Orken börjar sakta men väldigt säkert komma tillbaka, små yttepyttesteg hela tiden dock. Känns som om jag vilat ut mig ordentligt nu hemma hos Anna, Henrik & Lilly, bort från mina egna tankar liksom.
Lilly är mina 35 lyckopiller, mitt hjärta är vad hon är.
Kan inte beskriva hur mycket jag älskar den där lilla skitungen.

Jag ska komma tillbaka. Det finns inget annat.

Uppdatering

Har inte uppdaterat min blogg på några dagar så det är väl dags med det nu. På onsdagen åkte jag upp till Daniel för att spendera futtiga 12 timmar tillsammans med honom. Men mys var det. 5.20 på torsdagsmorgonen ringde klockan och vi skulle upp, och eftersom jag är snällast i världen skjutsade jag honom till jobbet, i snöstorm måste jag tillägga!
På torsdagkvällen var det dags för något jag bara väntat på. Att klappa ihop totalt. Det blev akuten och sen hemgång med sömntabletter och lugnande (som jag dock inte har behövt tagit). Anna, min bästaste låtsassyster erbjöd sängplats hemma hos dem så nu har jag varit här sen i torsdags, men dags att packa ihop snart o dra sig hemåt. Känner mig bättre, har äntligen fått sova, som jag inte gjort på flera veckor. Anna har proppat i mig mat så näringsnivåerna i kroppen börjar nog bli bättre. Ikväll blir det lilljul hemma hos Mia & Håkan med company. Imorgon blir det svar på tentan, fan då.

Oro i magen

Jag försöker verkligen få upp hakan men det är så svårt när allt bara snurrar i huvudet och man inte vet vilket håll man ska åt. Jag blir ledsen på mig själv för det är inte såhär jag känner mig. Visst, det finns tusen orsaker till detta och jag försöker verkligen se till dem, men det är så frustrerande när man inte kan tänka klart och rationellt.
Jag är rädd för mig själv, jag vet inte vad jag kommer ta mig åt om det här inte reds upp ordentligt. Jag vill bara bli av med alla tankar, all ångest och min värdelösa självbild. Samtidigt så vet jag hur många det är som bryr sig, men innerst inne i hjärteroten känner jag mig ensammast i världen.
Jag vill inte må såhär, jag vill inte skrämma bort folk för att jag är såhär, men jag vill inte heller sätta på mig clownansiktet och låtsas att jag är lyckligast i världen, en viss del kanske går men i längden är det ohållbart.
Jag har märkt att mina glada fina ögon har förvandlats till olyckliga små gröna streck och tårar som aldrig verkar ta slut.

Hur mycket folk än bekräftar en och förklarar för mig hur mycket jag betyder för dem så går det inte in, jag tror dem inte. Saker som har varit små bagateller för mig förut är som stora berg som jag inte kan bestiga.

Jag har tagit mig i kragen. Lite i alla fall.

För första gången på väldigt länge har jag tagit tag i saker och ting. Idag ringde jag äntligen en läkare som jag ska träffa nästa onsdag, så det kanske kan bli ordning på mig själv nån gång. Jag vill ju vara gamla glada, go'a jag, nu är jag bara trött, förvirrad och ledsen känns det som. Så nu jävlar Anna Michaela Kristina Söderbom, för fan nu är det skärpning som gäller!

Har ordnat (utifall att) med ev uthyrning av min lägenhet under en begränsad period, om inget annat händer vill säga. Tänker iaf spendera mycket tid hos mamma nu ett tag, jag behöver andas ut och ta det lugnt. Det där andra (mycket!) löser sig!
Var även upp till Vrinnevihus idag och pratade med Lotta (världens underbaraste), min handledare, om hur det står till. Det första hon säger när jag kommer in i omklädningsrummet är: "Men oj Michaela, vad är det som har hänt?!" Jag tror att hon syftade på mina svullna ögon. Det enda positiva med dem är att jag ser ut som en söt liten mullvad med dem, så nåt bra har det ju kommit ur det här också :)

När jag ringde läkaren idag för att boka in en tid så fick jag prata med en helt underbar sköterska. Hon var väldigt förstående och tog mig på allvar, henne skulle jag vilja skicka en stor blombukett till, för hon har verkligen gjort min dag.

Ni behöver inte oroa er kära vänner och familj, jag kommer igen, det gör jag alltid. Men nu är det jobbigt och jag behöver er mer nu än någonsin. Jag har alltid med mig morfars ord "Michaela, hon kommer kunna gå hur långt som helst".

Upp med hakan nu!

Det har gått i en ryslig fart sista tiden och jag har väl knappt hunnit med känns det som. Jag har ingen ork alls och imorgon ska jag ta mig i kragen och ringa en läkare.
Upp med hakan nu Michaela. Men det är lättare sagt än gjort. Jag önskar att jag träffat Daniel när jag hade mått lite bättre. Så att vi kunnat gått in i det här tillsammans istället för som hur det är nu. Jag vill inte vara den som inte kan lita på folk, men jag kan verkligen inte det och jag vet inte hur jag ska kunna bygga upp mig själv igen. Jag vill inte förlora honom, och det kanske är bäst att bara ta det lugnt och inte rusa fram för fort, men samtidigt så blir jag sårad och ledsen för det är inte jag som bestämt takten.
Ush, det känns som om jag har världens största klump i magen. Jag vill fan inte mer.

Skärpning!!

Nu får jag fan sluta med det här, det är inte nyttigt att gå runt och grubbla på allt. Fick världens utskällning av mammi igår också då jag berättade vad jag hade sagt till Daniel när han frågade om han fick komma till mig nu i helgen. Jag är så plump och pratar först och tänker sen.
Tovan ringde också igår så jag fick prata av mig lite, det var behövligt kan jag säga, Å vad jag saknar henne!

Nu blir det duschen- har aldrig nånsin haft så svullna ögon som nu, fick knappt upp dem imorse. Sen åker jag till Anna, Lilly och Sara för julpyssel. & jag tänker inte tänka på hela dagen!

2:a advent

Tiden rusar iväg verkligen, jag förstår det inte! Blev helt chockad när jag pratade med mammi precis och hon sa att det bara var 2 veckor kvar tills jag kommer upp till dem. Ska bli så skönt att få kunna krama om min älskade mammi när som helst på dygnet!

Idag är en sån där söndag då allt bara blir skit känns det som. Jag förstår mig inte på mig själv just nu. Jag går och är ledsen, orolig och allmänt olik mig själv. Jag kommer nog ihåg hur jag har varit. Jag har varit en glad och sprallig tjej med många järn i elden och som aldrig varit rädd för nåt. Nu är jag istället rädd för allt. Rädd för att inte duga inför mina närmaste, rädd för att inte vara duktig i skolan och på jobb/praktik. Rädd för att inte bli omtyckt, och framförallt, livrädd för att inte bli älskad och att kunna älska. Mitt grubblande tar över hela mig själv, jag är inte mig själv längre och jag blir rädd för mig själv.

Söndagen var fram till klockan 17.45 väldigt bra. 18.15 gick mitt tåg hemåt från Örebro och Daniel. Vilket sänkte poängen en aning, eller ganska mycket. Jag vill ju vara kvar där. Jag vill ju ha honom bredvid mig när jag lägger mig på kvällen. Varenda morgon när jag vaknar hos honom, så ligger han alltid och håller om mig, det är helt underbart att vakna så, det finns verkligen inget bättre.
I fredags mötte en lite halvfull Daniel upp mig vid tåget, relax och julbord med jobbet hette det. Han tog sina stöppliga steg mot julbordet och jag mina mot hans lägenhet. När jag kom hem fick jag inte på hans monster till tv, så det var bara att ringa "du, gubben, jag får inte på tvn, hur gör man??" Det lyckades iaf och jag satt mig och glodde på färjan och idol med en påse neverstop i handen. Ringde mammi och Lina och tjattrade lite med dem. Sen vid 21 ringde det på dörren, och vem står inte där full som en kastrull ute i trapphuset om inte hjärtat mitt.
På lördagen tog vi det väldigt lugnt, bakade lussebullar och åt gudomligt god mat. & idag, har vi tittat på Sunes sommar, varit runt halva Örebro för att hitta ett par skor, åt, hör och häpna; Daniel! Sen blev det mongolisk/asiatisk buffé sen hem och dricka glögg och äta lussebullar, och sen till tåget. Det gör mig lika jävla ledsen varje gång och jag avskyr verkligen att säga hejdå.

Imorgon ska Anna, jag och Sara ha pepparkakhustävling, och det ska bli så kul! Nåt att se fram mot den här veckan!
godnatt!

Ännu en fredag

Förstår inte var dagarna tar vägen, tiden går så fort nuförtiden, är det för att jag håller på och bli gammal??!

Gick och la mig på tok för sent inatt, kan inte förstå att jag gått och blivit nattuggla, jag som alltid varit morgonpigg- svaret är väl förstås att jag vänder på dygnet, typiskt mig.

Ska strax studsa in i duschen, packa ner det viktigaste (nej jag gjorde inte det igår gah), och sen sticka till Anna & Lilly för lite mys. Lilly är en riktig kopia av både Anna & Henrik, hon är en riktig sjusovare-väcker man henne innan tio om dagarna, ja då blir det liv i luckan :) Men hon är så mysig när hon ligger och sussar, och vilken liten korv hon är, så rund och go, vårt lilla hjärta.

Innan jag gick och la mig igårkväll satt jag och pratade med min Daniel på msn. Hade inte alls räknat med att träffa honom i helgen eftersom det skulle vara julfest idag med hans jobb och privatfest imorgon. Klart jag ville vara med honom i helgen liksom, men vill ju inte stå i vägen för honom. Satt iaf och kollade på tåg och bussbiljetter utifall att, men sidorna slutade att fungera. Sen får jag ett sms med bokningsnummer. Då har mitt hjärta beställt biljetter. Jag får iof vara hemma själv ikväll ett par timmar, men det gör mig inget, han skulle komma hemma runt 23 nångång. Imorgon blir det bara vi två, och då ska jag laga middag åt honom. Chicken thai redcurry med chilinötter och vitlöksbröd.

Förresten, hittade världens fräsigaste almanacka igår som jag ska beställa hem, den är personlig och helfräck!

www.personligalmanacka.se

Snart

En fredag att se fram emot. Först blir det en promenad ut till Anna & Lilly och sedan promenad med dem runt Himmelstalund. Frulle och mys med Lilly och sedan en god lunch och sen ännu mera mys med Lilly. Vid 16.00 går mitt tåg mot Örebro, det blidde att jag åker dit och är där i helgen iaf, Daniel är på julfest med jobbet men kommer väl hem runt natten så jag får väl helt enkelt värma upp lägenheten åt honom.
Dags att packa. Short notice detta :)

Det är fan dömt att misslyckas

Jag är så trött på mig själv. Kan jag inte bara få vara glad en endaste hel dag? Är så trött på alla jävla känslor som verkar bubbla över hela tiden. Jag är trött på att vara orolig för allt, bli ledsen för allt och längta för mycket. Jag är en sån där självförstörare som inte tror att jag är värd att vara lycklig och glad. Jag känner mig så jävla liten och ensam hela tiden. Jag vill inte mer.

Torsdag har blivit den nya fredagen

Veckorna går så snabbt. Jag går fortfarande och tror att det är Augusti, men icke, om 20 dagar är det Julafton, om en månad fyller Daniel 24 och om två månader fyller jag 22 år.
Pratade med mammi förut och hon förstod inte hur tiden kunde gå så fort, hon tyckte att det inte var länge sen jag gick i högstadiet och var en jobbig bitch. Det känns som en evighet sen jag bodde hemma med mammi och Lina, och ja, det har ju faktiskt gått nästan 3 år, så det är väl en evighet antar jag.

Just nu känns veckorna iaf som evigheter, det är bara 4 dagar sen jag åkte ifrån dig hjärtat (jag vet att du läser detta), men det känns som jag varit ifrån dig i månader.

Jag tänkte precis göra ett big misstake; Berätta vad jag köpt för julklappar till alla mina, men nopp, det går ju inte eftersom alla lusläser min blogg, så det går icke. Jag kan avslöja vad jag köpt till grabbarna iaf: 2 dvd-boxar med Lotta på bråkmakaregatan och Mästerdetektiven Kalle Blomqvist, det tror jag dem gillar. Pappa och Veronika får presentkort på Bio + BARNVAKT av mig och Lajnutt. Men mamma, Anna, Lilly, och Lajnutt, ni får allt ge er till tåls tills jultomten kommer :) Dessutom, vad önskar sig min älskling i julklapp?
Funderar på att dra ihop en lill-jul hemma hos mig med tjejorna. Vad sägs om julklappsbyte, glögg, lussebullar och julsånger? Myskalas, får dra ihop ett sms till dem idag.

Jag skulle ju göra nytta idag ju, men istället tror jag att jag rör mig mot Hättebacken 5 i Smedby. Tänkte att jag skulle snylta lite middag ikväll hos pappi, så jag hoppas det blir nåt gott annars drar jag på mig myssen och går hemåt be so sure!!! :)

Lite sjuk och ynklig

Vaknade ûbertidigt av att jag verkade ha en ond hals. Visst hade jag rätt. Känns som om den där förkylningen man får innan jul (iaf jag) är på ingång. Jag har inget emot att vara lite snuvig, men ont i halsen är det näst värsta jag vet (efter magsjuka). Har absolut ingen ork i kroppen nu, som om jag hade det innan detta bröt ut liksom. Min kropp vill verkligen sänka mig ännu mer. Antar att den dör femkroners-knölen jag hade i halsen för 2-3 veckor sen fick ta sig en paus eftersom tentor o praktik var på ingång. Nu när det har lugnat ner sig kommer förkylningen som ett litet brev på posten. Sablar också!

Jag skrattade så jag tjöt igår åt ett sms jag fick av Sara, hör här: "Hej...du får inte vara med på måndag när vi har pepparkakstävlingen.. Kram"
Jag skickade tillbaka: "Nu vill jag ha en vettig förklaring!!"
Fick då tillbaka: "Du är dopad!!!"
Svaret på det sms:et löd: "Nej, men jag ligger med tomten!;)"

Det är väl mest ett internt skämt. Berättade för Anna förra måndagen när hon bjöd in mig till julpyssel att det inte är någon idé att tävla med mig i en pepparkakstävling. Orsak? 3 stycken tävlingar på gymnasiet som gick jäkligt bra! Bland annat en stor pepparkaksbil med 4 kg godis på och två feta mandelmassa-gubbar som cruisade runt i den!
Henrik skulle iaf vara domare och vi skulle inte berätta vems pepparkakshus det var så han blev en oberoende domare alltså!Vi insåg att Lilly inte var den ultimata domaren, så det fick bli Henrik:)
Jag måste hoppa in i duschen och sen ev diska. Ska vara på praktiken mellan 16-21, sen måste jag leta efter mitt ansikte som jag har glömt någonstans.

Uppdatering

Hjälp, det är redan 1a december! Trodde att det aldrig skulle ske men nu är vi här. Jisses! 23 dagar kvar till julafton då, mysigt! Ska vara uppe i Dalarna på julafton, det var länge sen och det ska bli så skönt att fira med mammas släkt i år.

Helgen spenderades med Daniel och dem där anatomiböckerna lämnade jag faktiskt hemma. Kändes som att det var onödigt att ta med dem eftersom jag ville umgås med min underbaring istället för att sitta och plugga på nåt jag ändå skulle glömt bort tills idag. Helt underbar helg har det varit iaf. På fredagen lagade mästerkocken världens godaste ugnsgratinerad korv med hemmagjort (det ni!) potatismos till oss, pluspoäng där måste jag säga :)
På lördagen åkte vi upp till Kilsbergen och försökte fixa en eld där vi skulle grilla korv och mysa, men det blåste så in i bomben och jag blev rejält frussen, så det blidde två halvgrillade korvar och stelfrusna fossingar istället. Men mysigt var det iaf, han är så fin i sina friluftskläder :)
När vi kom hem därifrån åkte vi och hyrde film och handlade lite efterrätt (kladdkaka, glass och hallon), sen satte vi (läs Daniel) igång med maten. Potatisgratäng, kött och svampsås- som handen i handsken. Med gott rödvin som Daniel sörplade i sig. Jag fick tag i det vita vinet vi köpte till efterrätten iaf och blev riktigt lullig efter två glas, så mitt huvud snurrade rejält vid filmtittandet. Hyrde "barnhemmet", en spansk rysare som var ruggigt bra! Daniel tyckte det var mer obehagligt än vad jag tyckte, vilket är ganska ovanligt. Den andra filmen vi hyrde var "the signal", helt värdelös! Trodde först att det var en komedi, men sen gick alla runtomkring och dödade varandra till glada symfonier så det kändes lite B så vi stängde av innan den var slut.

Har sovit helt underbart i helgen, inga problem med att somna och inga problem med att gå upp, dessutom världens skönaste sömn. Jag sover så bra med honom, när han inte snor åt sig täcket och han vaknar av att jag ligger och skakar tänder i sömnen vill säga.
Jag kan inte sluta längta efter honom iaf, han är verkligen allt och jag visste inte att det kunde kännas såhär, helt rätt liksom, såhär tidigt. Han har mitt hjärta.