Det har gått i en ryslig fart sista tiden och jag har väl knappt hunnit med känns det som. Jag har ingen ork alls och imorgon ska jag ta mig i kragen och ringa en läkare.
Upp med hakan nu Michaela. Men det är lättare sagt än gjort. Jag önskar att jag träffat Daniel när jag hade mått lite bättre. Så att vi kunnat gått in i det här tillsammans istället för som hur det är nu. Jag vill inte vara den som inte kan lita på folk, men jag kan verkligen inte det och jag vet inte hur jag ska kunna bygga upp mig själv igen. Jag vill inte förlora honom, och det kanske är bäst att bara ta det lugnt och inte rusa fram för fort, men samtidigt så blir jag sårad och ledsen för det är inte jag som bestämt takten.
Ush, det känns som om jag har världens största klump i magen. Jag vill fan inte mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej vännen. Ta det i din takt. Om Daniel trots allt gör det svårare för dig kanske du bör vänta? Men samtidigt måste du lära dig att ta emot den kärlek du förtjänar underbara människa. Daniel tycker om han dig han förstår men gör dig inte av med en så fin människa =)
du är aldrig ensam michaela och vi finns här jämt för dig! ring mig när somhelst jag kan alltid ta mig tid. du ska inte behöva må så här! <3
Min lilla skyddsling.. Om jag för en sekund kunde ta bort det du känner så skulle jag göra det! Men nu kan jag inte det utan bara hoppas på att få finnas till för dej! Om jag vetat att du mått så HÄR dåligt ändå. Du måste våga be om hjälp bland dom du har omkring dej, även om det är långa avstånd. Jag saknar dej väldigt mycket och ser fram emot att träffa dej till jul!! Stora bamsekramar från moster
Skicka en kommentar