24 timmar

Dagen är avklarad, nästan iaf. Tog mig en powerwalk hem från Vrinnevi, känns som att jag har blivit mindre om höfterna igen, jackan sitter lösare än vanligt, kanske inte så konstigt att jag går upp och ner som en jojo, humöret skiftar så mycket nuförtiden.

Praktiken idag gick jättebra. Gick in till E och gav henne en subcutan injektion i låret vilket går som smort nu. Sen var det dags för venprov och det gick väl sådär. Damen jag gjorde på tyckte att det var obehagligt och det gjorde mig nervös och osäker.
Sen var det dags för ett CRP (snabbsänka) och det gick också galant. Sen tittade jag till ett sår på en liten dam och där tyckte jag att jag ahde tillräckliga kunskaper för att bedöma. Det är så kul att gå med min ssk:a handledare, hon låter mig göra saker och litar på mig hela tiden, det sätter självförtroendet i en liten skjuts i rätt riktning, vilket jag behöver- Big time!
Nu är det 4 dagars "ledigt" och helgen spenderas med Daniel och ett par tjocka anatomiböcker.

Har kommit på att mitt hår mår dåligt. Jag ser ut som en rugguggla nuförtiden och har nog aldrig haft så långt hår som jag har nu, dessutom har jag fått eksem i hårbotten, crap! Måste färga och klippa mig snart så man får känna sig fräsch någon gång. Får se när plånboken tillåter det bara.

Nej nu blir det en powernap för huvudvärken smyger sig på.

En onsdag avklarad

Dagen börjar då lida mot sitt slut. Har haft en riktigt bra dag idag. Mitt bedömningen gick jättebra och jag blev godkänd av min kontaktlärare Sonja, min usk:a handledare Lotta och min ssk:a handledare Marie. När jag fick frågan av Sonja "Beskriv 3 starka egenskaper och 3 svaga" så började jag tillslut darra på min lille underläpp. Orsak? Dem tyckte att jag skulle tro mer på mig själv och försöka förstärka mitt självförtroende. Jag fick jättebra respons och bedömning och jag är stolt över mig själv!

Dessutom fick jag gå med Marie idag också och det gjorde sitt. Helt underbar människa. Idag fick jag axla ansvar. Jo, helt plötsligt säger hon "Idag ska du ge subcutan injektion på E, jag är med hela tiden och observerar, men det är du som utför det!" Oh jisses tänkte ju då lilla jag, men vafan, jag började läsa på i mina böcker jag har på praktiken, och utgången? Jo det gick så jävla bra och jag är stolt över mig själv där med! Det är helt underbart att få positiv kritik över något man har varit så nervös över och jag börjar tro att jag faktiskt kan arbeta som syrra någon gång i framtiden.
Imorgon går jag in på ett extrapass, egentligen skulle jag vara ledig men eftersom man måste visa framfötterna ska jag vara med på venprovtagning och subcutan injektion av morfin (vilket jag då ska utföra såklart!) så det är dags för mig att krypa ner undre mitt tjocka täcke (snacka om att jag saknar min varma Daniel) och läsa på lite om venprov så jag är riktigt förberedd imorgon bitti 7.30!

Mitt hjärta är och spelar bowling och dricker öl nere i Götet, det tycker jag han gör helt rätt i, bara han hittar tillbaka till sin koja ordentligt :) Imorgon åker han hem och på fredag är jag hos honom, tror ni jag längtar eller?? <3

48 timmar

Vaknade relativt tidigt idag men har som vanligt legat och snoozat i några timmar. Ska gå upp till praktiken tänkte jag så jag ska luffsa iväg om två timmar. Idag är det grillning på G. Av mig! Mittbedömning á la Sonja, Marie och Lotta. Jisses. Jag kräks snart. Imorgon är det nya provtagningar som gäller och då får jag visa mig i mitt esse! Jag som alltid hatat blod och nålar fullkomligt ääälskar att sticka folk, och att leta efter vener, ja det vet ni ju mina vänner, att det är mitt allra största intresse just nu(efter en viss person of course!)!

Har inte hunnit plugga särskilt mycket så det får det bli i helgen, tentan är på måndag och efter det ska jag till kurator Gun och prata av mig lite. Känns som att det verkligen är på tiden. Ska bli skönt att få släppa på allt och få synpunkter av en oberoende person. Jag är helt matt i kroppen, ork finns det inte direkt till mycket just nu, men jag försöker hela tiden. Vill inte vara något deppo-monster som skrämmer iväg mina nära och kära. Dags att ta tag i sig själv tror jag, andas ut och bara vara. I helgen hade jag tänkt att bara vara, med Daniel. Det är svårt att vänja sig. Daniel är min. Och det har verkligen slagit ner som en blixt. Men jag vänjer mig nog snart.

Vad är det jag inte litar på egentligen?

Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Vad är det egentligen jag är så osäker på (syftar på mitt tidigare inlägg)?
Fick ett meddelande av (min!) Daniel precis;

"För var dag som går så börjar jag känna mer och mer för dig. Och jag vill aldrig vara ifrån dig. Känns som om jag har en klump i magen när jag inte är med dig".

Nu ska jag iaf sluta noja och börja studsa på våra rosa moln. Det är han värd. Han är värd att lita på, att inte nojas över och att ta vara på riktigt ordentligt.

Jag är så dum i hela huvudet!

Jag är så trött på att känna så mycket hela tiden. Istället för att njuta av att jag har Daniel och att jag tycker om honom så mycket och trivs med honom, så går jag och är så förbannat rädd hela tiden, jag blir rädd för mig själv när jag tänker såhär. Jag vågar ingenting längre, vad har hänt med mig? Jag har min egna lilla teori om detta; Efter alla bakslag och "nedtryckningar" (som jag själv har accepterat) är jag helt enkelt rädd för att känna så mycket som jag gör nu. Jag är rädd för att bli lämnad och ledsen med tårar som vägrar sluta rinna nerför kinderna. Istället för att skutta på våra små moln och bara njuta (som Daniel sa häromdagen), nej då går jag oroar mig hela tiden och har en klump i magen och är rädd för att att det ska hända nåt som slutar med att jag kraschar ordentligt ner i backen. Jag kan inte lita på någon. Fan. Jag kommer ju förstöra för mig själv. Jag är en självförstörare, Jävla skit. Jag kommer förstöra för mig själv och sedan undra vad det var som gick galet. Nej, slappna av nu Michaela. Du har din Daniel som du tycker så jävla jävelmycket om. Det här med kärlek så så sjukt svårt. Jag är svår och dålig på det. Någon som vill hjälpa mig?

Han är min!

Vilken helt underbar människa. Jag kan knappt beskriva i ord vilken underbar och fin kille han är, min Daniel. Min. Han är min. Det känns konstigt. Det har gått så fort allting. Helt plötsligt så slog det bara till, pang sa det och träffade mitt hjärta. Han träffade mitt hjärta. & Jag träffade hans. Big time. Det är helt galet det här. Jag sa för bara några veckor sen att jag skulle lägga ner det här och bara strunta i allt och ta vara på min egen tid och mig själv. Så dyker han upp, min fina, långa, blonda Daniel. Fan alltså. Han är min. Jag är hans. Han är verkligen allt som ingen annan är. & dessutom är han ju faktiskt min. Bara det är ju en stark bedrift. Jag kan inte ens förklara hur mycket jag känner för honom för det är outstanding! Det här är helt sjukt.
<3

En fin torsdag

Kors i taket! Pappa ringde precis för att höra hur jag mådde och för att bjuda mig på middag i helgen. Kors i taket! Han passade också på att be om ursäkt för när han snäste av mig förra veckan när jag ringde för att bli tröstad. Tack så lite!

Idag tycker jag att det varit en fin dag. Har varit på praktiken 6.45-14 och jag tycker det fungerar bättre nu. Igår gick jag med ssk:a Marie och vilken underbar person! Så vill jag verkligen bli när jag är färdig ssk:a. Jag har passat på att önska att jag vill vara med vid alla praktiska moment så idag kom och hämtade mig för att vi skulle ta venprov, så jäkla kul! Får se vad nästa blir, jag hoppas på en katetersättning på man (för omväxlings skull), eller varför inte byte av en suprapubisk kateter (en kateter som sitter i direktanslutning till blåsan, i magen). Åh! Det finns så mycket kul jag skulle vilja göra på praktiken, jag längtar verkligen tills jag är på en medicinavdelning på sjukhuset, då blir det åka av :)

Det var tänkt att jag skulle städa och dona och fixa här men icke, jag somnade efter mitt bad och känner mig helt utslagen. Är så trött i kroppen hela dagarna nuförtiden, måste vara nåt på g. Har en stor ond knöl på vänster sida i halsen, ungefär stor som en femkrona, gör djävulskt ont (kanske skulle kolla upp den?).
Back to reality. Tjing!

Deppo

Har ingen ork eller lust till något nuförtiden, är trött, antar att jag också har nedsatt immunförsvar för jag börjar få riktigt ont i halsen och är allmän hängig. & då ska man iväg på praktik på ett ställe man egentligen inte vill vara på. Blaj.

För snart två år sedan var jag och Magnus påväg till Kata Beach i Thailand där vi skulle vara i två veckor. Jag har aldrig haft det så bra som då. Kroppen mådde toppen och värmen var som handen i handsken. Min kropp ska inte vistas i äckligt kalla Sverige utan i varmare länder.

Nej inget mer depp. Nu blir det bulgur/kycklingsallad & sen ev en kaffe och bulle på det. & sen tar jag faktiskt bussen för en gångs skulle upp till sjukhuset. Jag orkar fan inte med regn idag i ansiktet.

Tjing.

Kära gamla färjan

Den här serien missar man ju inte på 5:an. Anledningen? Anna, jag, Mia & Sara var ju själva med i ett avsnitt, med Tony Erving haha i maj! Eftersom Sara och Anna är vana färja-åkare, med Grönwalls som största idoler, så had eju dem två givetvis bakat ihop en luris åt mig och Mia. Mitt under firarhörnan (hur mycket folk som helst!), ropar konferancieren upp att Mia Levinsson fyllde 49 år. (vilket hon inte gjorde) Jag började asgarva och manade på Mia att hon skulle gå upp på scen. Tills dem ropade upp mig också! Den blicken Anna och Sara fick av mig då kunde verkligen bränna ett varsitt hål i deras pannor. Dem sjöng för oss och hurrade och gav oss champagne. Nu skrattar jag gott åt det:) Likaså Mia's okunnande om alkohol. Sara introducerade "shot's" för henne, vilket var poppis. Mia ville såklart ha mer och bad Sara att gå till baren och köpa lite mer "shorts" som hon uttryckte det haha, den garvar vi fortfarande åt. Shorts! :)

Nu är det ett inslag om två gammelgubbar som vill ha sig nåt för kvällen. Den ena sa precis "När man går ombord på båten tittar man ju på dem yngsta och snyggaste brudarna och tänker hon ska få åka av, men ju mer tiden går och ju mer alkohol man dricker desto mer sänker man kraven" Eh what? Det är såna som han som får stämpeln "äckelgubbe". Fi fan.
Kryssningar är jäkligt kul har jag kommit fram till iaf. När man vill säga kommer in i sin hytt, inte blir sjösjuk, slipper kryssningsdräggen och handlar billig god farmorsdricka i shopen.
Natti. Tjing!

Jag tappar orden..

Satt och läste igenom blondinbellas kommentarer hon fått efter det senaste inlägget. Kan väl erkänna att jag läser hennes blogg dagligen eftersom jag tycker hon är oerhört ambitiös och målmedveten. Även om jag inte alltid håller med henne. Jag hamnade iaf på en kommentar som jag praktiskt taget garvade röven av mig när jag läste, hör här :


ina-bina
#29
Du kommer bara bli ihågkommen som den låtsas-brådmogna, dumdryga blondinen med FÖRFÄRLIG DIALEKT. Fast du har förtur. Du liknar Miss Piggy ganska mycket. Inget illa med det, hon är ju ganska känd och många gillar mupparna. Host.
2008-nov-16 kl. 22:00
Blogg: inabina.blogg.se/

Det var faktiskt ganska kul, don't ya think?
tjing!

Älskade mami

Mammi är dålig. Hon åker till Uppsala på torsdag för att genomgå operationen som hon väntat på. Dem har hittat något som inte är sådär jättebra runt tarmen. Jag är livrädd för att det ska vara allvarligare än vad hon säger att det är. Mammi gör det väl kanske inte av elakhet, utan mer för att jag inte ska oroa mig, eftersom hon vet att jag oroar mig för allt just nu. Sen vet hon också att jag är påläst när det gäller sjukdomar med mera med tanke på min utbildning. Jag frågade henne häromdagen om det var något hon inte berättade för mig och det lovade hon att hon inte gjorde, så jag får lita på henne, även om det är fruktansvärt skrämmande när en man älskar så fruktansvärt mycket är sjuk. Kom att tänka på när jag var sjuk mellan juli-01 och november-01. Ingen visste var det var och mammi kände sig maktlös när jag hade fruktansvärda smärtor. Jag förstår precis hur hon kände sig då. Det känns som om den här veckan kommer gå för sakta, mina tankar kommer vara någon helt annanstans än dem egentligen ska vara.
Tjing.

Movietime

Ligger och tittar på "Cleaner" med Eva Mendes och Samuel L. Jacksson. Slappardag, snart tillbaka till verkligheten. Är ledig imorgon men har tusen saker jag ska göra och ta tag i. Skulle behöva plugga också men det är väl som vanligt med det, det skjuts upp i sista sekund.

Pratade med Andreas idag, han är alltid så klok och tänk om jag kunde ha den där positiva inställningen till allt. Han är en klippa. Han får mig alltid på bättre tankar.

Jag verkade trampa folk på tårna med mitt förra inlägg, och sorry, fast det var egentligen min mening. Jag antar att personen i fråga tror att jag inte vet nånting om ämnet i sig, faktum är att jag själv varit det-men som ni märker-tagit avstånd ifrån det. Man kanske inte har enormt bekräftelsbehov, däremot är det omoget och ointressant för min egen del. That's my answer.

Det är ändå ganska komiskt

Att ligga i badet är ändå ganska bra för psyket. Jag fick mig ett gott skratt när jag tänkte på all denna hysteri jag haft efter att försöka "finding the ONE". Herregud! Varför utsätter man sig själv för vissa personer och varför inser man det på tok för sent?!
För att nämna några exempel (Läs: Praktarsel!) :

• "S" aka Svetsaren; fick mitt lilla flickehjärta att dunka snabbare och snabbare. Men hur fel hade man inte då? Han älskade flaskan, kallade mig för "vestibulit-horan", och hade dessutom mage att säga att jag skulle gå ner mer i vikt (än vad jag redan lyckats åstadkommit. Ca 15kg på 4 månader) PRAKTARSEL!
• "J" killen som ville klä sig i kvinnokläder och att jag (?) skulle förnedra honom. Big No blev det för min del, (Jag garvar fortfarande åt det!!!)
• "F" som låg och runkade en hel natt bredvid mig. Det äcklade mig och han åkte ut med huvudet före.
• "D" aka rörmokaren. Han luktade fruktansvärt gott. Tyvärr var det inte mer än så. Sockersuget var större än suget till mig (åkte hem en natt vid tolv för att han var så sugen på godis och blev arg för att jag inte hade nåt, excuse me??!)

Om jag säger att jag inte gråter över dessa, skulle någon kanske tro mig? :P Jag tänker inte gråta, utan mer vara glad för att jag aldrig mer kommer träffa människorna. Herregud vad tänker man med? Sen finns det hur många underbara personer-/personligheter som jag lärt känna som är helt och hållet underbara och som jag känner starkt för. Hatten av för dem :)

Tjing!

Sköna söndag

Klockan visar elva vilket betyder att jag har sussat på tok för länge för att vara mig själv. Vaknade första gången runt halv tio-kollade på klockan och konstaterade att jag skulle snooza några minuter. Några minuter blidde till halv elva. & nu sitter jag framför Nyhetsmorgon söndag och dricker blåbärssoppa och äter knäckemackor med tonfiskröra.


Det känns som att det blir en bra dag, det är fint väder ute och jag känner att jag behöver lite sol i ansiktet. Funderar på att köpa ett solkort, det är bland det bästa jag vet- att ligga i ett solarium och steka, helt underbart. Dessutom är det bra för min ibland finniga tonårshy, ja det använder jag som argument tror jag :) Ska iaf ut och gå en vända, det har det inte blivit så mycket av den här veckan tyvärr. Har egentligen inte skött någonting den här veckan. Har inte känt för att göra nåt mer än att ligga i sängen och följa "Emmerdale" som Anna (den saten) har förgjort mitt sinne med :)

Karin spelar match idag också så jag kanske tittar förbi där, fast jag borde egentligen plugga inför mina 4 tentor som jag har inom en månad. Jag borde skärpa mig. Det finns så mycket jag hellre skulle
vilja göra just nu än att plugga- orken finns inte längre riktigt.

Har insett att jag inte träffat mammi och min familj i Dalarna mer än 4 gånger under hela det här året. Det gör mig ledsen men också lite mer taggad att åka dit oftare.
Nej om man kanske skulle ta att sätta lite fart här, studsa in i duschen och sen ut och ta en runda runt strömmen.
Tjing!

Insomnia

När jag flyttade från Magnus för ett år sedan var det det första jag tänkte: Gud vad skönt att bara få vara själv. Sova själv, vara själv, äta själv, tänka på sig själv. Det var liksom något jag knappt hade gjort under 3 års tid. Så det var otroligt skönt att återta kontrollen över mitt, och endast mitt liv. Att allt hängde enbart på mig själv var skrämmande, men ändå så fruktansvärt lockande.
Men vad hände?
Nu hatar jag egentligen att vara själv, förutom idag då jag inte gjort ett skit, suttit hemma helt själv och bara slösegat framför datorn och tv:n. Man behöver väl det ibland. Resterande dagar hatar jag att vara själv. Att somna själv är det svåraste och jag glömmer till och med att gå och lägga mig om kvällarna för att det är pina. Egentligen är det ju inte det, jag har en stor underbar säng med ett stort täcke utan att dela med någon, men vill man det, egentligen? Vill man verkligen somna och vakna själv? Ibland kanske, men inte jämt.

Vet inte vad det är med mig. På senare tid har jag till och med drömt om att skaffa familj. Så underbart. Jag antar att det är världens underbaraste Lilly som satt igång dem tankarna, och jag kan inte hjälpa det. Herregud. Jag satt och tittade på Sjukhuset häromdagen och satt och storjöt när ett par i min ålder fick deras första barn. Herregud vad händer med mig? Jag som alltid varit neggo till barn, iaf för min egen del. Har iof alltid sagt till mig själv att jag ska ha mitt första barn innan 25 år är fyllda. Men jag fyller snart 22 och det börjar bli bråttom. Men så vaknar jag! Pang säger det i hjärtat! Jag vet inte ens om jag nånsin kommer få barn. Aouch. Det gör ont- förfärligt ont.

Ännu mer ont gör det när jag ser hur mammi går och längtar efter barnbarn. Första gången jag insåg det var hemma hos min älskade moster Åsa. Åsas svägerska och hennes man hade med sin dotter på (då) 1år. En helt underbar unge med en liten toffs på huvudet, som tultade runt och ville bli uppburen och gullad med mest hela tiden. Mammas ögon gnistrade till och hon tittade på mig och sa "Snart får du allt ge mig en sådan här liten krabat". "Ja visst svarade jag, vem sjutton skulle jag tillverka den med då?". Andra gången var bara för några veckor sen när mamma träffade Lilly för första gången. Hon kunde inte slita sig ifrån henne. Det stod "längtan" i pannan på henne, så tydligt var det.

Det är bara att tänka positivt, men tänk om? Skulle jorden då gå under för mig?

Sådärja, nu har jag också en blogg!

Tänkte väl att jag också skulle behöva hänga med i svängarna, så hej och hå, nu har jag också en blogg! Anledningen till detta kliv är väl inte bara att "hänga efter" alla andra, nej orsaken är ganska solklar för min egen del. Jag är trött på att ha obearbetade känslor inom mig som hela tiden försöker ta sig upp till ytan för att penetrera mitt lilla sinne. Då är det bäst att skriva av sig allt, inte för att det kanske bekräftar känslor och tankar, utan bara som ett "lättat hjärta" som behöver luftas emellanåt.

Jag har äntligen insett att jag behöver någon att prata med, så igår ringde jag till en terapeut. Bara att slå telefonnumret var oerhört svårt. Fan, jag behöver ju ingen hjälp tänkte jag medans signalerna gick fram. Men ack så fel jag har hela tiden. Terapeuten frågade varför jag kontaktat henne (jag antar att hon vill ha lite info), jag sa som det var. Jag är trött på mig själv och mina känslor och att alltid känna att jag aldrig räcker till. Har inte riktigt tagit tag i saker och ting och det har väl byggts ett berg av obearbetat "crap".

Vad deppo detta låter, men jag är stolt och glad att jag faktiskt tog mig i kragen och ringde. Något mammi sagt till mig att göra i ett halvårs tid nu. Förstår väl jag med iof, stackars lilla mammi i Gagnefs träsk, sitter och är orolig över den förlorade dottern som sitter i storstaden och gråter var och varannan dag. Som om hon inte haft nog liksom. Nu ska hon behöva oroa sig att jag inte tar mig upp på morgonen. Nej dags att rycka upp sig och ta sig i kragen.

3 bra saker idag: sex and the city (cry-baby!), helt själv i min underbara lägenhet, insikt insikt insikt!

Natti!