Det är ändå ganska komiskt

Att ligga i badet är ändå ganska bra för psyket. Jag fick mig ett gott skratt när jag tänkte på all denna hysteri jag haft efter att försöka "finding the ONE". Herregud! Varför utsätter man sig själv för vissa personer och varför inser man det på tok för sent?!
För att nämna några exempel (Läs: Praktarsel!) :

• "S" aka Svetsaren; fick mitt lilla flickehjärta att dunka snabbare och snabbare. Men hur fel hade man inte då? Han älskade flaskan, kallade mig för "vestibulit-horan", och hade dessutom mage att säga att jag skulle gå ner mer i vikt (än vad jag redan lyckats åstadkommit. Ca 15kg på 4 månader) PRAKTARSEL!
• "J" killen som ville klä sig i kvinnokläder och att jag (?) skulle förnedra honom. Big No blev det för min del, (Jag garvar fortfarande åt det!!!)
• "F" som låg och runkade en hel natt bredvid mig. Det äcklade mig och han åkte ut med huvudet före.
• "D" aka rörmokaren. Han luktade fruktansvärt gott. Tyvärr var det inte mer än så. Sockersuget var större än suget till mig (åkte hem en natt vid tolv för att han var så sugen på godis och blev arg för att jag inte hade nåt, excuse me??!)

Om jag säger att jag inte gråter över dessa, skulle någon kanske tro mig? :P Jag tänker inte gråta, utan mer vara glad för att jag aldrig mer kommer träffa människorna. Herregud vad tänker man med? Sen finns det hur många underbara personer-/personligheter som jag lärt känna som är helt och hållet underbara och som jag känner starkt för. Hatten av för dem :)

Tjing!