Kaka på kaka, en olycka kommer aldrig ensam. Men just nu känns det som om ingenting skulle kunna bli värre än vad det redan är. Orken börjar sakta men väldigt säkert komma tillbaka, små yttepyttesteg hela tiden dock. Känns som om jag vilat ut mig ordentligt nu hemma hos Anna, Henrik & Lilly, bort från mina egna tankar liksom.
Lilly är mina 35 lyckopiller, mitt hjärta är vad hon är.
Kan inte beskriva hur mycket jag älskar den där lilla skitungen.
Jag ska komma tillbaka. Det finns inget annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar