Överväldigade känslor

Det kom en liten våg av ledsamhet för en liten stund sen, vilken tur att man hade systeryster på tråden då så man fick prata av sig lite. Det är iaf inte alls som förut, att ångesten tog över, så är det absolut inte, snarare är det tvärtom att det är skönt att få vara lite ledsen ibland, att känna att kinderna torkar tårarna och att allting faktiskt blir bra igen. Jag är en sådan känslomänniska uti fingerspetsarna att det är helt sjukt. Jag känner så mycket inför så mycket och jag går bara på känslor. Jag kan bli helt till mig om jag känner en doft som påminner om nåt jobbigt/roligt, för att inte tala om musik. Allt är så känsloladdat för mig, vad det än är.. Jag är lite rädd för det om jag ska vara helt ärlig.

Jag grät en skvätt förut, det var välbehövligt och skönt. Tänk om jag kunde säga så för några månader sen. Även om oron o hjälplösheten kommer smygande ibland iaf.